Känslokaos är nog ett ganska bra ord som beskriver denna dagen!

Igår skulle jag och mamma åkt till Borås men de gick lite åt helvete med de där, jag fick åka till vårdcentralen och få en akuttid på jourläkarens lunch med EKG, massa blodtrycksmätningar och en herrejävlans massa prover och remiss för ultraljud. Jag vart helt svimfärdig och spydde, blodtrycksfall och blä! Får se vart de hela leder men jag mår i alla fall mycket bättre idag.

Så vi tog resan till Borås idag istället!

Där hälsade vi först på hos min morbror som har mått väldigt dåligt i flera år nu, hans mage har totalrasat och läkarna har inte velat göra något förens nu. Så i onsdags åkte han in på operationsbordet för att plocka bort tjocktarmen och få en stomipåse. Inte världens roligaste men alternativet var inte så roligt heller. Det var i alla fall jättejobbigt att vara där och hälsa på, han var så liten och ynklig. Känslorna slog mig i ansiktet och när vi kom dit började han gråta, då fick jag bita mig rätt hårt i läppen för att hålla inne tårarna. Tajmingen var perfekt för bara några minuter efter att vi hade kommit dit så kom läkarn på den dagliga ronden och vi (mest mamma) fick chans att fråga lite och så, för det där med språket är ju lite svårt för mormor så hon vet ju inte riktigt vad som händer. Läkarn berättade att han var lite orolig för honom för han mår så illa och inte vill komma upp och röra på sig, det kan ju bli andra komplikationer som blodproppar och sånt om man blir liggande för länge. Så efter att läkarn hade gått igen så fick vi efter lite om och men upp honom sittandes på sängkanten, vilket är väldigt mycket än att bara ligga ner. Han fick lite lotter att skrapa för att locka honom till att sitta en stund så det slutade med att han satt i ungefär en halvtimme sen va han helt slut och vi var tvungna att gå för parkeringstiden gick ut. Jag trodde inte att jag skulle tycka det var så jobbigt att se och vara där men jag var tvungen att gå ut två gånger, så jobbigt var de!

Sedan blev det en tur till mormor för att berätta lite om vad läkarn hade sagt och så blev de lite mat också och såklart en del prat med mormors syster och hennes man som är på besök från Finland. Inte för att jag pratade så mycket med dom, min finska suger men jag förstod i alla fall de mesta av vad dom sa.

Efter de var de tänkt att vi skulle åka och hälsa på min kusin, hans sambo och deras lilla minipluttbebis! Tiden räckte tyvärr inte till för deras skull så vi fick skjuta på det till en annan gång vilket gjorde mig väldigt besviken. Egentligen vet jag inte varför jag blev så besviken… Eller så gör jag de, bebisklockorna börjar ringa! Fast samtidigt är det så mycket jag vill göra innan dess, jag vill ut på volontärresa framför allt, jag vill ut o resa med Robin, jag vill köpa hus, starta eget… Så p-staven får nog sitta i ett tag till