Lekdag för flyktingarna!

Jag har engagerat mig väldigt mycket när de gäller att hjälpa våra underbara flyktingar de senaste veckorna och känslan efter varje pass är en salig blandning av alla känslor man kan tänka sig! Tex är man väldigt glad för att man ser att man verkligen hjälper och att det uppskattas så otroligt mycket! Otroligt frustrerad för att det inte finns mer jag kan göra för att hjälpa när man vet hur resten av resan ser ut innan de kan få till en värdig vardag och bli vanliga människor igen. Ledsen för alla hemska saker man får se och höra. Arg på rasister som förstör vårat arbete på ett eller annat sätt. Uppgiven när myndigheter inte förstår och sedan försöker påstå att det jag gör är olagligt när jag fixar en säng inomhus för flyktingarna att sova i över natten när man vet att det är fullt hos migrationsverket och att det redan är barnfamiljer som sover utomhus rakt på marken utan varken täcke, kudde, filt eller mat i magen!

MEN jag ska inte sitta och spy galla över allt de där dåliga, det tjänar inte så mycket till. Utan jag ska berätta om dagens aktiviteter som får mig att stråla av glädje!

Vi var ett stort gäng som arrangerade en lekdag utanför ett boende och ALLA hade kul där!

Vi samlades och byggde upp som en massa stationer på en stor gräsplan. Ansiktsmålning, pysselbord, fotboll, tennis, fiskedamm, popcorn, sockervadd, fika, utdelning av leksaker/kläder, maskot och hopprep/rockring/gigantiskt lego där jag och syrran stod med en till volontär. Skulle de bara varit lite varmare så skulle jag inte kunnat gnälla över något annat än att tiden gick alldeles för fort! Vi hade de så roligt!

Våran station låter kanske inte så rolig men där har ni så fel! De var barn, ungdomar och vuxna. Alla ville vara med. Vi hoppade hopprep, stod och vevade långhopprep, dansade limbo, byggde en massa torn, hjulade, slog kullerbyttor, lekte med bilar, hade svenska lektion, skrattade och myste!

En blyg flicka stod en bit bort och tittade på oss så jag gick och hämtade henne. Vi satte oss vid legot och byggde några minuter sen tog hon fram en målarbok som hon hade fått och gav den till mig. De där med kommunikationen är ju inte de lättaste när man inte pratar samma språk men efter massa pekande hit och dit så förstod vi att hon ville att jag skulle rita. Jag började lite smått och efter en stund fick jag henne att välja färger lite senare visade hon t.o.m vart jag skulle ha vilken färg och efter en stund hjälpte hon också till!

Efter ett tag såg vi att en liten pojke satt och lekte ensam med legot så jag satte mig med honom och började bygga. Efter en stund kom hans föräldrar och vi började prata väldigt mycket om allt och inget. Den lilla pojken på 2 år fortsatte leka och kom sedan och satte sig i mitt knä medans jag och hans far hade en liten svenskalektion och fadern blev väldigt förvånad då pojken är väldigt blyg.

Skulle de inte varit för att jag håller på att somna vid datorn så skulle jag kunna fortsätta skriva om möten under dagen som gör att de värmer lite mer i hjärtat.

Jag har lovat att jag ska skriva ett inlägg senare där jag berättar om bara massa höjdpunkter för att fler ska kunna förstå varför vi volontärer behövs men som sagt… Det får bli en annan gång :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>