Kategoriarkiv: Uncategorized

Livet.

Ibland kommer livet helt enkelt emellan och allt blir inte som man hade tänkt sig. Bloggen har varit liggandes på tok för länge nu och jag ska försöka ta tag i det igen.

Mycket av min fritid går fortfarande åt till pyssel, framförallt stickning och virkning men jag har även dammat av symaskinen igen.

Just nu är det mycket med projektet att försöka slå rekordet på sveriges största filt där vi virkar mormorsrutor som är 15*15cm och detta sätts ihop till filtar som vi senare kommer sätta ihop till en stor filt och sedan när rekordet är nått så kommer vi dela upp den till mindre filtar igen för att skänka till välgörenhet. Är du intresserad att vara med är du välkommen att gå med i facebookgruppen https://www.facebook.com/groups/rekordmormorsrutor/ och är du bara lite intresserad av hur det går för oss så kan du kika in på http://cecilia.haapasaari.se/mormorsrutor/. Rutorna som är registrerade där är de som har kommit in till någon av oss som virkar ihop filtarna så det finns några hundra rutor till hemma hos oss som inte har skickats in än.

Lekdag för flyktingarna!

Jag har engagerat mig väldigt mycket när de gäller att hjälpa våra underbara flyktingar de senaste veckorna och känslan efter varje pass är en salig blandning av alla känslor man kan tänka sig! Tex är man väldigt glad för att man ser att man verkligen hjälper och att det uppskattas så otroligt mycket! Otroligt frustrerad för att det inte finns mer jag kan göra för att hjälpa när man vet hur resten av resan ser ut innan de kan få till en värdig vardag och bli vanliga människor igen. Ledsen för alla hemska saker man får se och höra. Arg på rasister som förstör vårat arbete på ett eller annat sätt. Uppgiven när myndigheter inte förstår och sedan försöker påstå att det jag gör är olagligt när jag fixar en säng inomhus för flyktingarna att sova i över natten när man vet att det är fullt hos migrationsverket och att det redan är barnfamiljer som sover utomhus rakt på marken utan varken täcke, kudde, filt eller mat i magen!

MEN jag ska inte sitta och spy galla över allt de där dåliga, det tjänar inte så mycket till. Utan jag ska berätta om dagens aktiviteter som får mig att stråla av glädje!

Vi var ett stort gäng som arrangerade en lekdag utanför ett boende och ALLA hade kul där!

Vi samlades och byggde upp som en massa stationer på en stor gräsplan. Ansiktsmålning, pysselbord, fotboll, tennis, fiskedamm, popcorn, sockervadd, fika, utdelning av leksaker/kläder, maskot och hopprep/rockring/gigantiskt lego där jag och syrran stod med en till volontär. Skulle de bara varit lite varmare så skulle jag inte kunnat gnälla över något annat än att tiden gick alldeles för fort! Vi hade de så roligt!

Våran station låter kanske inte så rolig men där har ni så fel! De var barn, ungdomar och vuxna. Alla ville vara med. Vi hoppade hopprep, stod och vevade långhopprep, dansade limbo, byggde en massa torn, hjulade, slog kullerbyttor, lekte med bilar, hade svenska lektion, skrattade och myste!

En blyg flicka stod en bit bort och tittade på oss så jag gick och hämtade henne. Vi satte oss vid legot och byggde några minuter sen tog hon fram en målarbok som hon hade fått och gav den till mig. De där med kommunikationen är ju inte de lättaste när man inte pratar samma språk men efter massa pekande hit och dit så förstod vi att hon ville att jag skulle rita. Jag började lite smått och efter en stund fick jag henne att välja färger lite senare visade hon t.o.m vart jag skulle ha vilken färg och efter en stund hjälpte hon också till!

Efter ett tag såg vi att en liten pojke satt och lekte ensam med legot så jag satte mig med honom och började bygga. Efter en stund kom hans föräldrar och vi började prata väldigt mycket om allt och inget. Den lilla pojken på 2 år fortsatte leka och kom sedan och satte sig i mitt knä medans jag och hans far hade en liten svenskalektion och fadern blev väldigt förvånad då pojken är väldigt blyg.

Skulle de inte varit för att jag håller på att somna vid datorn så skulle jag kunna fortsätta skriva om möten under dagen som gör att de värmer lite mer i hjärtat.

Jag har lovat att jag ska skriva ett inlägg senare där jag berättar om bara massa höjdpunkter för att fler ska kunna förstå varför vi volontärer behövs men som sagt… Det får bli en annan gång :)

Refugees welcome to Gothenburg

Nu var de väldigt längesedan jag skrev här igen. Dåligt av mig, jag vet men ibland blir det så att livet kommer emellan helt enkelt.

Idag är ju det där med flyktingkrisen så uttjatat och folk orkar helt enkelt inte läsa mer om det men det är fortfarande en viktig sak att diskutera och göra något åt.

Idag drog jag ett strå till stacken och gjorde något som jag kunde göra på hemmaplan för att hjälpa ankommande flyktingar och ge dom ett varmt bemötande!

Idag stod jag på stationen här i Göteborg och delade ut mat och kläder till nyanlända flyktingar i 7 timmar! Mycket känslor vart det men så skönt att äntligen faktiskt kunna göra något för att hjälpa istället för att bara sitta hemma och bli frustrerad över situationen!

Har redan bokat in 2 pass till denna veckan! Nu ska jag bearbeta lite intryck och känslor innan jag kryper ner i sängen och tackar gudarna några extra gånger för att jag har ett hem, en säng att sova i, mat på bordet och bor i ett land där jag inte behöver fundera på att fly.

Och kom ihåg, ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Frustration!

Idag när jag sitter och läser en massa kommentarer som är skrivna för att hedra en person som har gått bort i cancer så är det en, som själv har cancer, som får totalt psykbryt för att någon skrev att hon hade förlorat kampen mot cancern.

Usch nu sitter jag och skriver en massa som jag suddar och sedan skriver igen för att sedan sudda, jag blev riktigt irriterad och upprörd tack vare den kommentaren men nu i efterhand känner jag att jag kanske inte ska skriva så mycket om de.

Hon förlorade kampen, det var cancern som vann efter flera års kämpande och det handlade aldrig om att hon gav upp.

Nu ska jag gosa ner mig i soffan med Robin och vänta på att onlinepizza dyker upp med indiskt. Han är äntligen hemma igen!

Paket!

Robin beställde garn från www.bautawitch.se till mig innan han åkte iväg till LA. Det kom idag och jag måste säga att Catania är ett jättefint garn! Sån lyster och väldigt lätt att virka i! Fick även nya virknålar med lite mer ergonomiska handtag så jag förhoppningsvis inte får lika ont i handen när jag virkar.

Tycker att Robin kan komma hem nu, börjar bli väldigt ensamt här hemma. Speciellt när det är dags att sova. Dessutom har det varit obehagligt att vara ensam hemma ikväll. Titt som tätt låter det som att det är något som trillar i golvet så jag måste gå och kolla men har inte sett något. Usch! Tur att syrran kommer hit på fredag i alla fall så jag slipper vara ensam :)

Nu ska jag fortsätta virka lite och titta på CSI Miami en stund innan det är dags att sova :)

Filten från hjärtat!

Natten till Lucia satt jag och tittade igenom Virka mera, en facbookgrupp, och hade öppnat typ 700 länkar kändes de som. Jag var på jakt efter nått roligt att göra, hittade massor som jag ville göra, någon annan gång, inte nu. När ja satt och stängde ner flik efter flik såg jag att jag hade hoppat in på någons blogg utan att tänka på de, kollade lite snabbt, hittade inga mönster och förstod inte riktigt varför jag hoppat in där. Jaja, tänkte jag o va på väg o stänga den fliken också men de va nått i ögonvrån som fick mig att börja läsa istället.

http://levaidag.blogg.se Där har ni bloggen, jag tänker inte säga mer om det, läs själva istället.

Jag fick en såndär jobbig känsla, när man vill göra någon för att lindra och hjälpa men inte vet vad man ska göra. Sedan hittade jag hennes inlägg i Virka Mera och att de var en massa som hade kommenterat. Jag fick en vilja att sprida kärlek och omtanke, värme och välmening!

Jag skickade ett meddelande till alla som hade kommenterat inlägget:

Hej! Jag skriver till dig för att du har kommenterat under Annes inlägg om hennes situation. Jag känner inte Anne, jag har aldrig träffat henne, pratat med henne eller ens kommenterat hennes inlägg. Jag blev bara så berörd av hennes texter och önskar så att de fanns nått man kunde göra för att underlätta för henne. Jag fick iden för en liten stund sen när jag satt och läste på hennes blogg, kan vi inte visa henne att världen är full av vilkorslös kärlek och omtanke?

De där är början på meddelandet jag skickade till alla. Jag skapade en grupp som jag döpte till Filten från hjärtat. Bjöd in alla som svarade att dom ville vara med.

De började genast att virka olika former av rutor, 15*15cm som gick i rött och rosa, det var kravet för att rutorna skulle få vara med. De skrev även hälsningar till Anne. Värmande, kärleksfulla, underbara, fina, tårframkallande hälsningar. Rutor och meddelanden fyllde brevlådan flera gånger om och då började mitt arbete. Jag hade fått de stora förtroendet att virka ihop alla rutor till en filt! Först började jag att lägga ut rutorna men var inte nöjd och jag visste att de skulle komma fler rutor men ville börja virka så snart som möjligt så jag la alla rutor i en påse och drog ruta efter ruta medans jag virkade ihop dem.

Filten från hjärtat

Den 7/1 var filten klar! Vilken känsla! färgerna stämmer inte riktigt överens med verkligheten men ja, de ger en väldigt bra inblick i det hela.

Hälsningarna som alla skrev ock skickade med rutorna hamnade här!

Boken från hjärtat

 

Detta är en bok fylld med kärlek, omtanke, värme, smärta, glädje, hopp, mod, tröst… och mycket mer!

Detta blev ett litet paket som överlämnades till Anne den 9/1.

Jag vill tacka alla änglar som öppnat sina hjärtan för mig och för Anne, hjälpt mig att genomföra detta projekt och knuffat på i rätt riktning när de var jobbigt!

Jag vill även tacka Anne som fick mig att öppna ögonen!

Födelsedag!

Jajjemen! Idag fyller jag 28… Mamma har länge försökt få mig att må dåligt över att ja snart blir 30 men de går inget bra för henne, jag mår inte dåligt av att bli äldre, just nu i alla fall.

Dock så är motivationen nere i botten och jag hade hellre tillbringat hela dagen i sängen… eller kanske soffan…

Igår fixade vi en hylla till mitt pysselrum som ja har börjat fylla med pyssel, men som sagt, motivationen tryter, så jag hamnade i soffan med filten från hjärtat… Filten från hjärtat är ett litet projekt som jag och ett gäng håller på med, vill inte berätta mer nu men ja kommer göra ett inlägg om bara den filten sen när det är klart!

Ska snart göra mig iordning för att åka in till stan o käka med lite vänner så vi hoppas att de får mig på bättre humör!

Räddaren i nöden!

Det här är en riktig räddare i nöden!

Just nu är jag inne i en garnperiod, om jag inte virkar så stickar jag

Aloe Propolis Cremeoch gör jag inte det så syr jag. Bara det att det är så hemskt när man är torr om händerna så garnet fastnar i fingrarna.

Aloe Propolis Creme är en mjuk och smidig creme som går in i huden väldigt fort (t.o.m Robin använder den ibland). Har en mild varm doft av honung och är helt underbar! Eftersom den inte innehåller något tillsatt vatten går den alldeles utmärkt att använda under fötterna och i nariga små barnansikten. ”åh vad du smörar på bara för att få sälja!” Ärligt talat? Faktiskt inte, jag är bara så supernöjd med produkten så varför inte dela med sig?

Avbrott i vardagen!

Nu har det varit tyst här ett tag och det beror mest på att vi har tagit ett avbrott i vardagen och kom hem igen igår :)

Robin fick en resa till Istanbul av mig i julklapp och där har vi nu varit några dagar.

Det har varit en riktig slapparsemester utan några som helst måsten. Som vanligt på våra semestrar så har vi varit ute och gått en massa! En dag tog vi en promenad på lite mer än 5 timmar med några småstopp för o köpa lite godis och sånt. Lite lustigt om man kollade placeringen av olika butiker och så… Det var verkligen olika ”distrikt”! Vi bodde mitt i ett tyg-distrikt, bara massa tygbutiker runt om. Gick man åt ena hållet kom man så småningom till ett klädesdistrikt och sedan va de väskor och fortsatte man ännu längre bort kom man till slut till däckdistriktet. Gick man åt ett annat håll kom man till smycken, godis, lampor och tillslut massa vattenfilter och konstiga saker. Förstår inte hur det kan gå runt när alla butiker av samma typ ligger på ett och samma ställe. Shopping stod i alla fall inte högt på listan, vi blev så otroligt mättade av alla försäljare som ockuperade gatorna efter att de vanliga butikerna hade stängt, de va verkligen överallt och vissa var väldigt på. Maten var helt fantastisk även om vissa inkastare var lite väl på och priset var ju helt underbart!

Nu laddar jag om för nästa resa :D Den 20/3 åker jag och syrran till Rom för ytterligare ett avbrott i vardagen :) så skönt att kunna göra det ibland :) men fram tills dess ska de göras mängder med bath melts som ska skickas iväg till nya ägare och jag ska även försöka ta tag i det där med försäljningen av aloe veraprodukter lite mer så det blir lite mer regelbunden försäljning istället för lite strö här o lite där. Så vill du dra ihop lite vänner och bekanta till ett homeparty där jag kommer och demonstrerar lite varor så säg till! :)